Källor
Riksantikvarieämbetets fornminnesregister
Språk- och folkminnesinstitutets ortnamnsregister
Nordén, Arthur: Norrköpings medeltid. Ett Diplomatarium norcopense omfattande bevarade medeltidsbrev rörande staden Norrköping med Ö. Eneby, S. Johannis samt Borg och Löts socknar från tiden 1180-1521(Norrköping 1918)
Elfstrand, Bengt: Kulturlager nära Klingsbergs gamla tomt. Arkeologisk förundersökning i form av antikvarisk kontroll (Linköping 2002)
Franzén, Gösta: Bebyggelsenamnen i Lösings härad (Uppsala 1991)
Gillingstam, Hans: ”Ängaätten”, i Äldre svenska frälsesläkter II:1 (Stockholm 2001)
Helmfrid, Björn: Norrköpings historia II. Tiden 1568-1655 (Stockholm 1965)Raneke, Jan: Svenska medeltidsvapen I-III (Lund 1982-1985)
Kalvsberg
Klingbergs äldsta gård hette Kalvsberg och omtalas första gången 1424. Den frälseägda gården låg strax söder om Norrköpings stadsgräns på höjdkrönet i nuvarande Klingsbergsparken och har sannolikt tillkommit genom medeltida kolonisation. Den ursprungliga namnformen var troligen ”Karlsberg”, bildat utifrån mansnamnet Karl. I gårdstomten är fortfarande husgrunder, oregelbundna terrasseringar och en uppfartsväg skönjbara och utgör fornminnet Sankt Johannes 117:1.
Den 9 oktober 1424 skänkte Birgitta Magnusdotter av Fållnäs en attung jord i ”Kalsberg” till Askeby kloster. Birgitta var dotter till häradshövding Magnus Porse och änka efter först riddaren och riksrådet Arvid Bengtsson av ätten Oxenstierna och sedan riddaren Erik Stensson (Bielke).
I november 1434 var Harald i Kalvsberg vid två tillfällen faste (vittne vid en markaffär) vid Lösings häradsting. Han är inte känd från fler dokument.
Nästa tillfälle gården nämns var den 26 juli 1445 då Knut Bertilsson Grundis gav Kalvsberg och flera andra gårdar i Norrköpingstrakten och i Småland i morgongåva till sin hustru Birgitta Haraldsdotter. Riddaren Knut var son till väpnaren Bertil Grundis och bosatt i Värend. Birgitta Haraldsdotter av Ängaätten var dotter till Harald Larsson, häradshövding i Allbo i Värend. Hon dog 1489 eller 1490 efter att ha donerat för gravplats i Vadstena kloster.
Hundra år senare hade Kalvsberg blivit danskägt. Den 20
juli 1544 köpte Gustav Vasa frälsehemmanet, avhyste arrendebonden och upplät
jorden åt Norrköpingsborna mot avgift. Huvuddelen av stadens invånare livnärde
sig helt eller delvis på jordbruk och fiske, och kungens åtgärd ökade deras
tillgång till åker och äng med mer än 50 procent. År 1552 redovisades att 25
personer deltog i odlingen av Kalvsbergs ägor och när stadens område kartlades
1636 omfattade Kalvsbergsmarken 36 lotter, av vilka 30 var ren åker.